I väntans tider

Vad gör man i januari, februari, mars och april? Jo väntar och väntar. Jag upplever att efter julen är

vårvintern ett enda väntande. För sex år sedan och för fyra år sedan den här tiden väntade jag på något ännu större än sportlov, sommaren, semestern och alla andra vårens evenemang som man kan vänta och längta till den här tiden på året. Först väntade jag på Matilda och sen på Frida. Jag blir lika glad varenda gång när en gravid blivande mamma kommer in i butiken med sin stora mage. Jag hörde till de lyckligt lottade som hade det bra under graviditeten. Lite för bra om man ser tillbaka. Jag har förstått så här efteråt att man måste inte äta allt man ser och lyxa till det precis hela tiden... men och andra sidan varför inte? Det är ju trots allt inte så att man är gravid titt som tätt heller. Min tid av väntan präglades av glass, godis, mat, mat, mat och ännu mera mat. Och givetvis var det under den här tiden jag upptäckte den underbara värld av shopping som finns för dessa små varelser. Tänk att ha en egen butik med en massa fina saker för fina små flickor och pojkar.

Frida 3 månader

Så vad väntar jag på nu då? Våren och sommaren som alla andra givetvis. Men det händer mycket annat under våren. Frågar man Frida vad hon väntar på så är det givetvis hennes födelsedag. Den 26 februari ska det firas med dunder och brak... eller i alla fall med en tårta. Förväntningarna på mina födelsedagstårtor börjar bli ganska stora vid det här laget. Temat byter för varje vecka. Jag försöker styra det till något jag klarar av men barn sätter sällan gränser för sin fantasi så vi får väl se vad det blir om en månad. 

Angry Birds tårta

Det känns nästan som att vänta på sin egen födelsedag just nu. Jag väntar på vårens alla fina kläder som borde börja anlända när som helst. Nästa vecka blir det storstädning i Loppan så alla nya härligheter ryms in. Och snart firar Lilla Loppan 1 år! Det måste ju också firas på något sätt.

Regntäta Racoon var bra att ha förra sommaren.

Lilla Loppan möjliggör det för mig att hålla lite kvar av denna bubbla man befinner sig i när man är i väntans tider. Mina loppor är just fyra och sex år och jag har lärt mig att man aldrig ska säga aldrig men jag tror inte att vi väntar några fler loppor....inte just nu i alla fall ;-).