Kakor, kaos o sinnesro

Idag fick jag plocka fram mina egna leksaker.... Mina små flickor står längtansfullt på när jag radar upp den ena lådan efter den andra med spännande saker. Och visst sku de säkert vara kreativa och hitta på allt möjligt om jag bara lät dem. Med det här är liksom min grej.

Ett litet urval av mina leksaker.

Genom kontakter fick jag mitt första sommarjobb på båt. Jag var 18 år och inte intresserad av matlagning överhuvudtaget. Mat och allt annat som var tänkt att ätas, gjorde man väl mest för att inte vara hungrig. Så det var ju passande att min kontakt till båtvärlden var kökschef på Vasabåtarna. Jag utan intresse och erfarenhet förkläddes till kallskänka den sommaren. Det var en ganska mardröms lik start på min båtkarriär. Det var givetvis bråttom, vi åkte fyra turer per dag mellan Vasa och Umeå. Jag försökte hänga med så gott jag kunde på de 13 timmars skift vi jobbade utan att egentligen kunna det jag gjorde. Resultatet var att jag inte ens i denna dag äter räk-, lax- eller någon annan konstig smörgåsfundering ombord på en båt. Det är något speciellt över dem just ombord. Troligtvis är det de konserverade äggen som har sin egna lukt.

Kalas i huset.

Tiden ombord var en bra erfarenhet för mig att "våga" gå in i ett kök.  Och smörgåsar blev liksom min grej eller snarare smörgåstårta. En halv timme före min egen student dimission satt jag och dekorerade smörgåstårtor vilket resulterade i att jag lackade naglarna i bilen på väg till skolan den dagen.  Tidsplanering har förblivit den svåra biten när tårtor och annat ska fixas, men heter det inte att man jobbar bäst under lite press. Under åren har de,t nu som då droppat in beställningar på smörgåstårtor av mig. Det är alltid lika roligt att göra dem för jag tycker själv om att äta dem.

Sen upptäckte jag en massa fina tårtor på nätet. Problemet när jag ska göra något nytt är att jag inte vill nöja mig med "baskursen", den lätta varianten, snabba versionen... ja ni fattar. Jag har storslagna planer och visioner hur allt ska se ut. Så jag satt länge och tittade på alla dessa fina tårtor. Ha-ha ni sku ha sett mitt fösta försök. Det var givetvis till Fridas dop, för som småbarns mamma med två barn under 2 år, ett dop på gång, svårigheter att röra sig efter ett kejsarsnitt och tvättmaskin som gick sönder samma dag, jo då får man för sig att man ska baka inte EN utan TRE tårtor med alla världens utsmyckningar SJÄLV. Så några timmar innan dopet satt jag hemma vid köksbordet med en massa strössel och marsipan och kunde inte för något i världen förstå hur tårtorna på bilderna blev till. Marsipanen blev kletigare och mindre samarbetsvillig för varje timme som gick. Till sist tog min väninna över och berättade att jag inte behövde ha allting perfekt. Nå det blev helt ok prinsesstårtor med stjärnor som vi tryckte ut med pepparkaksformer.

Jag gav ändå inte upp. Diverse försök blev familjen och släkt utsatta för. Min svärfar fick på sin födelsedag en mycket märklig tårta med en diffus turkos-blå topping som nog smakade mest modellera. Men snällt åt alla gästerna en bit. Efter festen stod tårtan en vecka i källaren sen var det bara att inse... den var ingen hit! Skam den som ger sig. En efter en tårtblogg poppade upp på nätet och jag insåg att de här människorna som gör alla dessa tårtor har häftiga redskap. O det var ju ännu mera skoj, prylar är alltid bra. ;-)

Fridas Katten Jansson tårta på 3 årsdagen.

Så jag började samla och surfade på nätet ännu mera inför alla fester. Nu 3 år efter mitt första försök händer det nån gång att faktiskt nån beställer en tårta av mig. Jag blir helt ivrig och bygger upp häftiga visioner hur tårtorna ska se ut. Jag inser visserligen nu att det blir inte ännu perfekt men övning ger färdighet. Så ett stort tack till mina modiga bekanta och andra som låter mig vara kreativ. Matilda har satt ribban högt inför sitt kalas om två veckor. Det är en zhu-zhu pets tårta som gäller. Får se hur det ska gå till.

Min guddotters barnvagn.

En annan gång får jag berätta om mina pepparkakskreationer. Det sku säkert min mamma kunna skriva en bok om.... inte för dess utseende utan snarare mina experiment, vissa mindre lyckade och andra helt ok. Så varför hålla på med detta vansinne utan skolning och stackars vänner och släkt som måste testsmaka diverse modelleror? Jag tycker faktiskt inte ens om tårtor själv, bara att dekorera. Och det är just det som är hela grejen för mig. Jag kan sitta i timmar och stänga ut allting annat. Bra musik i radion, bra redskap och en kreativ plan och så har man sinnesro i några timmar. Det måste ju då hända efter flickornas läggdags annars är det inte sinnesro. Vissa leksaker vill man liksom bara ha för sig själv.

Någonstans ska allting börja

Snart börjar sommaren men först måste vi ha vår. Själv tycker jag om vintern. Jag tycker om när snön gnistrar i solskenet. Åka skidor och andra vintersporter har alltid intresserat mig. Så vintern får mig inte att gå i ide. Nu med våren i full gång är det t om lätt att säga att jag tycker det är mysigt med en blåsig, ruskig vinterkväll. Tänk att få sitta inne och se hur snön täcker in allting, levande ljus, familjen dricker något varmt och lyssnar på bra musik... i mina tankar är det givetvis någon annan musik än i verkligheten. Med Matilda snart 5 och Frida 3 så är det troligtvis Arne Alligator.

Jaha där for den myskänslan. Inget ont om Arne, men han passa liksom inte in i bilden. Men så är verkligheten, vi är ganska duktiga i dagens samhälle med alla visuella apparater att skapa oss sinnesbilder om hur allt borde vara. Leende familjen med varm choklad, leende barn med perfekta frisyrer. Snön vräker ner och familjen sitter framför sin nya tulikivi och myser. Hos oss har Frida mjölkproteinallergi så ingen varm choklad med gräddskum, eller hennes variant ser i alla fall inte ut som på reklambilderna. Med tre personer i familjen med självruffsigt hår... just det inte lockigt, då är det fint o krulligt jämt, enligt mig, så har vi inte en good hair day om vi inte gör något åt saken. Ja, så är vår Tulikivi ännu bara en dröm, platsen är klar men spisen saknas. Okej, så det är inte perfekt, men fortfarande mysigt, den halvruffsiga familjen sitter och dricker det de kan dricka varmt och  troligtvis lyssnar de till Arne eller Apan Anders. Det mesta vi gör ser inte ut som på reklambilderna, men det mysiga i det, är att vi gör det.

Det är ganska mysigt med hela processen att göra saker när man tittar tillbaka på en tid som varit. Jag minns att vi skrinnade i Rödjan (Pargas) i vintras. Det var jätte mysigt!!! Eller så minns jag det idag. När det hände så ville Matilda helst sitta i snödrivan och Frida skrek hela vägen hem i pulkan. Men efteråt var det mysigt.

Innan alla bitar fallit på plats i Lilla Loppan.

I dag sitter jag i min Lilla Loppan  butik och tänker på hur "mysigt" allt började. Det var fint när golvet äntligen kom på marken och kvällen jag klistrade fläckar på väggen. Men det fanns de dagar som jag helt gråtfärdig ville slänga in handduken. Och vi har fortfarande stendamm på de mest märkvärdiga ställen i huset efter renoveringen.

Jag tittade på tulpanerna på gården idag, det tar inte länge innan de blommar. Med ett gammalt hus är det alltid spännande att se vilka färger blommorna får när man inte har planterat dem själv. För min Lilla Loppan är det också spännande att se vad som händer. Fläckar har den gott om, jag har "planterat" butiken själv så jag vet ju hur jag vill att den ska börja se ut.... Men precis som i verkligheten kanske det blir på ett helt annat vis, men ändå mysigt...

Här har det redan börjat. Gamla golvet redan borta.