Någonstans ska allting börja

Snart börjar sommaren men först måste vi ha vår. Själv tycker jag om vintern. Jag tycker om när snön gnistrar i solskenet. Åka skidor och andra vintersporter har alltid intresserat mig. Så vintern får mig inte att gå i ide. Nu med våren i full gång är det t om lätt att säga att jag tycker det är mysigt med en blåsig, ruskig vinterkväll. Tänk att få sitta inne och se hur snön täcker in allting, levande ljus, familjen dricker något varmt och lyssnar på bra musik... i mina tankar är det givetvis någon annan musik än i verkligheten. Med Matilda snart 5 och Frida 3 så är det troligtvis Arne Alligator.

Jaha där for den myskänslan. Inget ont om Arne, men han passa liksom inte in i bilden. Men så är verkligheten, vi är ganska duktiga i dagens samhälle med alla visuella apparater att skapa oss sinnesbilder om hur allt borde vara. Leende familjen med varm choklad, leende barn med perfekta frisyrer. Snön vräker ner och familjen sitter framför sin nya tulikivi och myser. Hos oss har Frida mjölkproteinallergi så ingen varm choklad med gräddskum, eller hennes variant ser i alla fall inte ut som på reklambilderna. Med tre personer i familjen med självruffsigt hår... just det inte lockigt, då är det fint o krulligt jämt, enligt mig, så har vi inte en good hair day om vi inte gör något åt saken. Ja, så är vår Tulikivi ännu bara en dröm, platsen är klar men spisen saknas. Okej, så det är inte perfekt, men fortfarande mysigt, den halvruffsiga familjen sitter och dricker det de kan dricka varmt och  troligtvis lyssnar de till Arne eller Apan Anders. Det mesta vi gör ser inte ut som på reklambilderna, men det mysiga i det, är att vi gör det.

Det är ganska mysigt med hela processen att göra saker när man tittar tillbaka på en tid som varit. Jag minns att vi skrinnade i Rödjan (Pargas) i vintras. Det var jätte mysigt!!! Eller så minns jag det idag. När det hände så ville Matilda helst sitta i snödrivan och Frida skrek hela vägen hem i pulkan. Men efteråt var det mysigt.

Innan alla bitar fallit på plats i Lilla Loppan.

I dag sitter jag i min Lilla Loppan  butik och tänker på hur "mysigt" allt började. Det var fint när golvet äntligen kom på marken och kvällen jag klistrade fläckar på väggen. Men det fanns de dagar som jag helt gråtfärdig ville slänga in handduken. Och vi har fortfarande stendamm på de mest märkvärdiga ställen i huset efter renoveringen.

Jag tittade på tulpanerna på gården idag, det tar inte länge innan de blommar. Med ett gammalt hus är det alltid spännande att se vilka färger blommorna får när man inte har planterat dem själv. För min Lilla Loppan är det också spännande att se vad som händer. Fläckar har den gott om, jag har "planterat" butiken själv så jag vet ju hur jag vill att den ska börja se ut.... Men precis som i verkligheten kanske det blir på ett helt annat vis, men ändå mysigt...

Här har det redan börjat. Gamla golvet redan borta.